HISTORIA

Vår historia Gerd Andersson och Karl-Erik Karlsson vad det gäller spårning med blodhund. Vår första blodhund Causo skaffade vi oss 1974 en röd hane. Vi förstod på ett ganska tidigt stadium att Causo hade ett stort behov av att använda näsan. Då det fanns mycket lite litteratur i Sverige vad det gällde blodhund sökte vi och lyckades komma över några amerikanska böcker, där det stod lite nämnt om att blodhunden var en exelent människospårare.

Oturligt nog dog vår första blodhund väldigt ung, men vi hade ändå fått ett brinnande intresse för rasen varför vi ganska omgående köpte Muffe en sex månader gammal hanhund. Vi började träna honom regelbundet på spårning enligt det vi läste oss till i den amerikanska litteraturen. Och vi märkte väldigt fort att han hade en enorm kapacitet och utvecklades mycket snabbt. Till saken hör att vi hade en schäfer hane i samma ålder som vi tränade enligt samma princip och det var mycket intressant att se skillnaden. Största skillnaden var att blodhunden hade en fantastisk förmåga att inte tappa koncentrationen utan fortsatte att arbeta med näsan även om han fick ett tappt på spåret och att man märkte ingen skillnad på spårarbetet antigen det var en timma eller dygns gammalt. Schäfern däremot hade väldigt lätt för att tappa koncentrationen vid byte av olika underlag tex. Övergång från gräs till grusväg eller asfalt fick ofta tappt och använde synen i stället för näsan sökte hjälp av föraren var svår att motivera efter tappt att plocka upp spåret igen. Den största skillnaden var att för blodhunden var det mest naturligt att använda näsan och spåra även om han såg spårläggaren medan schäfern använde synen för att lokalisera spårläggaren.

Ändock så nådde vår schäfer upp till en förhållande vis hög nivå i sitt spårarbete blev ganska säker på att plocka upp spår på offentliga platser med hjälp av (smeller). Schäfer hanen omplacerades till en god vän i ett och halvårsåldern och vi skaffade oss en tredje blodhund Honey som vi också tränade spår med. Med dessa blodhundar gjorde vi vårt första skarpa spår med då en god väns mamma hade försvunnit från ett äldre boende. Kvinnan hade försvunnit under förmiddagen och polisen blev larmad en timma efter försvinnandet.

Området söktes av med hjälp av fyra hundpatruller och ett antal frivilliga under dagen på kvällen då mörkret inföll beslöt polisen att avveckla sökandet och meddelade de anhöriga att det var mest troligt att kvinnan inte fanns i närområdet då det var genomsökt. Vår vän ringde vid åtta tiden på kvällen och bad oss komma och hjälpa honom att söka med våra blodhundar. Det var mörkt regnigt och kallt då vi kom till platsen. Hundförarna var fortfarande kvar på platsen av nyfikenhet då de hade förstått att vi skulle komma med våra blodhundar.

Vi fick många hånfulla kommentarer från hundförarna tex. Att det vi sysslade med är rena kalle anka det är sådant man håller på med i Hollywood då vi bad personalen på äldreboendet att visa oss kvinnans rum för att vi skulle kunna få tillgång till en (smeller) för att starta hundarna med.

Efter tre timmars arbete hade vi funnit kvinnan på en mindre skogsväg vid liv, men starkt nedkyld hon hade definitivt inte klarat natten. Till saken hör att anledningen till att det tog mer än tretimmar att hitta kvinnan var att vi på grund av press och

oerfarenhet inte litade på hundarna utan tvingade dessa från spåret. Då vi insåg vårt misstag så korrigerade hundarna oss snabbt och det fick ett lyckligt slut.

Det här sporrade oss ännu mer att fortsätta vårt utvecklingsarbete med våra hundar och viljan att försöka att få andra blodhunds ägare att börja arbeta med sina hundar. Blodhundar vid den här tiden marknadsfördes uteslutande som mysiga sällskapshundar till stor olycka för många blodhundar som aldrig fick en möjlighet att utveckla sin förmåga att spåra.

Vår fjärde blodhund Kezzi importerades från England vid tio veckors ålder. Vi startade spårträning på ett för henne lekfullt sätt de första månaderna. Därefter utvecklade vi spårarbetet till tre spår i veckan med olika liggtid och längd. I början spårade Kezzi utan lina enbart iförd spårsele, detta för att undvika styrning och att Kezzi skulle lära sig att lösa tappt och andra problem utan ingripande från mig. Då Kezzi var sex månader gammal hade hon redan gått ett flertal dygns gamla spår med varierande längder på mellan tre till åtta kilometer. Det viktiga för oss var att variera underlag och att ha långa spår upp till åtta kilometer långa. Under den här tiden hade vi lagt ett flertal spår på asfalt där spårstarten oftast var en parkeringsplats eller liknade.

Under den här tiden kom jag ofta i kontakt med polishunds förare genom mitt arbete som polis. Då jag såg deras resultat vid spårning efter kriminella, blev jag mycket betänksam över hur dåligt det fungerade. Även idag så fungerar det lika dåligt se artikel publicerad i Lerums tidning 2009-01-29.

Det var helt omöjligt för deras hundar att plocka upp ett spår i smittad miljö. Då jag berättade om Kezzi och om blodhundsspårning var de väldigt skeptiska och talade om att hundar inte spårar på det sättet utan hundar spårar förändringar i underlaget eller avskrap från skosulor och det här med (smeller) och doftpartiklar var något jag hämtat från Hollywood.

Efter en lång och envis kamp lyckades jag få kontakt med en polishund förare via min veterinär som var villig att åtminstone låta mig komma och göra ett uppvisnings spår.

Det var fyra hundförare som deltog på förevisningen och de blev mycket förvånade över mitt förslag att de skulle gå ut två spår. Ett av spåren skulle vara lagd i terräng och på mindre vägar och vara ett dygn gammalt och ca fem kilometer långt. Det andra spåret skulle läggas ut under samma dag med start från järnvägsstationen och gå genom den centrala delen av staden spåret var vid starten ca sju timmar gammalt.

Resultat av spårningen var för hundförarna i det närmaste chockerande och som deras chef uttryckte det ”än kan man uppleva mirakel” de hade sett något som de inte trodde var möjligt. Efter detta fick jag en del uppdrag att söka efter försvunna personer, d.v.s. ej kriminella personer utan mest försvunna åldringar. Oftast blev jag och Kezzi kallad efter tidigaste ett dygn oftast på tredje eller fjärde dygnet. Då polisen uttömt alla sina resurser med sök av tjänstehundar, skallgång och spaning med helikopter. Trots detta hade Kezzi ett flertal lyckade spåruppdrag där vi fann den försvunne personen död i slutet.

Vid ett tillfälle blev vi utkallade på ett spåruppdrag där en personbil stod fast i diket vid en mindre skogsbilväg. Bilen hade varit iakttagen av ett vittne på torsdagskvällen och då bilen fortfarande stod kvar på fredagen så ringde vittnet polisen. Polisen gjorde en kontroll på fredagen och konstaterade att bilen tillhörde ett äldre par från samhälle i närheten. Parets bostad var olåst och radion och ljuset var tänt. Mannen hade ett bokat läkarbesök på fredagen som han ej kom till. Polisen anlitade hundförare ekipage för att genomsöka terrängen och skogsbilvägen, hundinsatsen gav inget resultat under fredagen utan sök resurserna utökades under lördagen med ytterligare hundinsats samt att det anordnades skallgång under lördagen och söndagen utan resultat. På söndagskvällen ringde insatschefen och frågade om jag kunde komma med blodhunden på måndagen.

Måndag morgon var jag på plats vid nio tiden och lät Kezzi lukta på förarsätet i bilen som (smeller). Kezzi ronderade utanför bilen och plockade upp ett spår utmed skogsbilvägen i ungefär femhundrameter därefter vinklade spåret av och ut på ett större hygge efter ca fem till sexhundrameter där påträffades en död mansperson bakom en rotvälta. Polis helikoptern följde Kezzis spårarbete från luften och hade flugit över kroppen flera gånger utan att upptäcka honom. Då jag skulle starta om Kezzi för att spåra upp kvinnan så upptäckte helikopter föraren kvinnan ett par hundra meter från mannen. Kvinnan var också död och stod nedsjunken i en myr. Tidsåtgången för Kezzi från det att hon startade från bilen och till hon var framme hos den döde mannen var ca tio minuter.

Vid ett tillfälle fick jag chansen att visa överlägsenheten med (smeller) spårning. En av hundförarna som var med då jag förevisade Kezzo ringde. Och bad mig att komma ut och bekräfta ett spår som hans tjänstehund hade utarbetat under dagen.

En man som var kassör för en bostadsrättsförening hade förskingrat pengar ur föreningens kassa och hotades bli avslöjad. För att slippa skammen beslöt han sig för att ta sitt liv, han hade försvunnit hemifrån då hans hustru tillfälligt var ute i ett ärende. Hustrun upptäckte att dörren till altanen på baksidan var öppen och att hennes man var försvunnen. Med kännedom att mannen hade uttalat livsleda fruktade hon att det värsta och ringde polisen. Hundföraren var på plats mindre än en timma efter det att mannen försvunnit, tjänstehunden tog upp ett spår vid den öppna altan dörren och spårade ca 1,5 kilometer till en närbelägen sjö.

Räddningstjänsten tillkallades och dykare gick ner och letade i flera timmar utan resultat, varför det hela avbröts p.g.a. mörker. Hundföraren ville nu att Kezzi komma dit och bekräfta att hans hund hade följt rätt spår. Nio timmar efter efter det att mannen försvunnit var jag på plats med Kezzi efter det att jag valt ut en av mannens undertröjor som smeller startade Kezzi utanför altanen. Kezzi plockade upp spåret och följde samma spårriktning som tjänstehunden i ca 800 meter därefter vek Kezzi i en tvärvinkel till vänster och upp i ett bostadsområde. Kezzi följde spåret på gång och cykelvägar i ca 2 kilometer och markerade spårslut vid en busshållplats.

Mannen hittades dagen efter i centrala Göteborg vid liv men svårt deprimerad. Han hade åkt buss föregående dag från busshållplatsen Kezzi hade markerat. Vid närmare efterhörande med hustrun hur hon betett sig då hon upptäckte att hennes man var försvunnen, visade det sig att hon sprungit hela vägen ner till sjön och det var det spåret som tjänstehunden följt, han tog det färskaste spåret. Kezzi som var tränad att välja ut spår med hjälp av seller valde rätt spår och fullföljde uppdraget.

Jag och Kezzi hade ett flertal uppdrag att söka efter försvunna personer där spårstarten oftast var från den försvunnes bostad. Oftast innebar detta at Kezzi med hjälp av smellern skulle välja ut rätt spår i väldigt kontaminerad miljö där både anhöriga poliser tjänstehundar hade sökt av området i flera timmar eller ibland dygn. Inte vid något tillfälle misslyckades Kezzi i spårupptaget utan vid de tillfällen som vi ej fann den försvunne så slutade spåren vid busshållplatser eller järnvägsstationer. Många spår slutade vid någon sjö eller annat vattendrag där man senare kunde bärga kroppen efter den försvunne.

Kezzi var en effektiv spårmaskin men tyvärr fick hon cancer och vi var tvungna till att ta bort henne. Under tiden hade vi skaffat oss en hanhund RORY från en kennel i Scottland. Rory var drygt ett år gammal då han kom till oss, vi började ganska omgående att träna honom för kommande spåruppdrag. Rory var även utlånade till en hundförare i Borås som tränade och använde honom enligt de träningsmetoder som vi bestämt d.v.s. smeller spårning. Rory och hans hundförare gjorde många lyckade insatser både som eftersök av försvunna personer och att gripa kriminella, de blev väldigt populära bland ordinarie polispersonal.

Tragisk händelse i Kungsbacka då Jesper en liten kille försvann från sin dagisgrupp.

Kalle blev inkallad av insatsledaren för räddningsaktionen i Kungsbacka kl 17.30 på fredagen efter att helikopterföraren informerat räddningsledaren om att det inte fanns en chans att de skulle klara att finna den försvunna pojken i tid.

Jesper var en liten kille på tre år som var på utflykt med sin dagisfröken i Kungsbacka parken, ett område på ca en kvadrat kilometer. Jesper försvann då dagisfröken och den övriga gruppen med barn vandrade vidare på gångstigen och Jesper hittade något som var intressant och kom efter gruppen. Efter några minuter saknades Jesper varför dagisfröken gick tillbaka och ropade på Jesper, men han var försvunnen. Eftersom parken är välbesökt så började ett flertal människor att leta efter Jesper men utan resultat. Ganska omgående larmades polisen om försvinnandet och en hundpatrull från Varberg var på plats efter drygt en timma. Polishunden som var tränad på att ta det färskaste spåret ronderade runt i diverse spår utan resultat.

Kalle kom till platsen med Rory vid åtta tiden på kvällen, det rådde fullständigt kaos. Det var tusentals människor som rusade runt och letade många hade sina hundar med sig. Mitt i all röran försökte polisen att anordna skallgångskedjor, det var en fullständig röra. Efter någon timma hade Kalle lyckats få fram en (smeller) som hade hanterats av flera människor då den fick skickas i stafett från hemmet och till parken. Kalle tog Rory till den plats där Jesper senast hade varit synlig, Rory sökte av området och plockade upp ett spår. Ganska omgående blev Rory påflugen av en lös hund, som var släppt på sök. Efter diverse strul innan ägaren kopplat hunden, så plockade Rory upp spåret igen. Rory arbetade intensivt och koncentrerat i några hundra meter innan vi sprang in i första skallgångskedjan. Efter det att vi hade tagit oss igenom fortsatte Rory sitt spårarbete. Personerna som följde Rory i spårarbetet var Jespers föräldrar och två polismän. Polismännen fick order om att vi skulle avbryta sökandet med Rory och ta oss tillbaka till samlingsplatsen då det kommit in vittnes uppgifter om att Jesper varit synlig vid en bensinstation i Kungsbacka. Eftersom Rory var den enda hunden som kunde ID-spåra så var uppgiften att vi skulle ta oss till bensinmacken så fort som möjligt. Transporten skulle ske med hjälp av polisbil, efter drygt en och en halv timma hade Vi fortfarande inte tagit oss ur sök området då alla vägar var blockerat av parkerade bilar.

Efter två timmar var Kalle och Rory vid bensinmacken och startade avsökning av området. Rory visade med all tydlighet att det inte fanns någon vittring i området som överensstämde med (smellern). Räddningsledningen hade fått in ytterligare två tips på platser där enligt vittnes uppgifter Jesper varit synlig. Rory och Kalle blev beordrade av räddningsledningen att söka av även dessa platser.

Någon möjlighet för Kalle och Rory att komma tillbaka och starta om Rory där de blivit tillbakakallade fanns inte , området var avlyst av polisen för de skulle arbeta sök med sina tjänstehundar. Vilket visade sig vara helt omöjligt då hela parken var full av människor och hundar.

Det sorgliga i det hela är att Jesper hittades dagen efter i mindre sumpområde ihjäl frusen, inte mer än några hundar meter ifrån där Rory blev tillbakakallad.

Jespers föräldrar var starkt kritiska till polisens insatser och gick ut i massmedia, vilket startade en massiv debatt både i TV och tidningar. Jespers föräldrar gav uttryck för att den enda insats som verkat fungerat var blodhundsekipaget.

Polisen var också självkritisk och beslutade den 2 november 1994 att genomföra en utredning avseende efterforskningsmetoder m m. RPS Rapport 1996.

På sidan 63 under rubriken resurser tas blodhunden upp som en resurs sitat: Blodhunden har en exceptionell spårförmåga och låter sig inte störas av att andra människor går i spårområdet. Hunden söker efter en utpekad person, är mycket uthållig och kan sättas in på extremt gamla spår. I samma rapport på sidan 146 poängteras återigen att det skall etableras en kontakt med tränade blodhundsekipage.

Tyvärr för alla försvunna människor så fick polisens hundsektion in en passus om att allt planeringsarbete bör ske genom medverkan av polismyndighetens polishundsbefäl denna passus satte stopp för allt samarbete. Skyndsamt tog hundsektionen för RPS fram en föreskrift för hundar som skall deltaga i eftersök av försvunna personer. Där man med eftertryck påtalar behovet av och att fokus skall ligga på lydnad vilket diskkvalificerar blodhunden som resurs då all blodhundsträning lägger fokus på att hitta den försvunne.

Med RPS rapport i ryggen trodde vi som hade tränade blodhundar att vi skulle bli anlitade vid efterforskning av försvunna personer. Efter initiativ från Jespers föräldrar så startade vi [b]Jespers blodhundsteam[/b]. Teamet var proffsigt helt igenom där det etablerades ett nära samarbete med Svenska Orienteringsförbundet vilket medförde att vi kunde få tag på kartor och människor som kände terrängen lokalt i hela Sverige. Teamet hade även en jourlista vilket gjorde att vi var tillgängliga dygnet runt.

Tyvärr var det så att det vi såg som en resurs betraktades av polisen som ett hot och motarbetades till hundra procent. Där deras fokus låg på att kom vi ut så skulle vi förstöra för tjänstehundarna i deras sök. Efter att ha kämpat under lång tid så gav vi upp försöken att få ett samarbete med polisen, det var ett kompakt motstånd.

Idag har det passerat lite över 10 år sedan vi blev avklippta från vårt arbete, och har nu indikationer om att det blåser nya vindar kring eftersök med blodhund och har därmed bestämt Oss för att satsa fullt ut igen. Nu med förväntningarna om samarbete och förståelse i stället för Hårt motstånd. Vårat mål är att bedriva ett högeffektivt eftersök av försvunnen person, vi är INTE ute efter att konkurera med tjänstehundar då en blodhund aldrig kan uppfylla de krav som ställs inom lydnad och skydd. Blodhunden är en specialist som är framtagen för en enda uppgift: Spårning, och det är den bäst på.

I dag har vi två stycken blodhundar som vi tränar och är redo för uppdrag dels vår fyraåriga tik ESTER och dels vår unga hanhund MÅNS som är åtta månader och är under uppbyggnads träning.